Får man gå och lägga sig och sova kl 20.30? Jag är helt död. Vet inte om det är för att vardagen är igång igen eller om det är pga att kroppen känner av all träning. För övrigt äter jag konstant sen en typ 5 dagar tillbaka. Är hungrig typ hela tiden, säkert också pga träningen, trodde däremot att det skulle ta lite längre tid innan kroppen började skrika efter mer energi... Kanske är gravid? Hahahaha. Nä, skoja bara. Men seriöst, jag är nästan aldrig hungrig och nu vill jag äta iaf var 3:e timme.

Mycket märkligt fenomen för någon som haft ätstörningar under större delen av sitt liv.

En gång i tiden åt jag en ordentlig måltid ungefär var 3:e dag, mellan dessa mål stillade jag hungern med digistivekex och frallor (fanns att köpa i centrum på den tiden för 1kr st). Till slut gick det så långt att hungerkänslorna kopplades bort, har fortfarande problem med det än idag. Brukar äta 1-2 mål om dagen. Inte nu då uppenbarligen men jag har perioder då jag inte känner någon hunger utan helt enkelt får hålla koll på att man bör äta vid lunch tid och mellan passen på jobbet när man ska jobba kväll, frukost brukar jag hoppa över då det bara får mig att må illa, förutom nu då ;) Så är det tyvärr, baksidan av att ha haft ätstörningar. Tror egentligen inte att man någon gång blir av med dom, utan man lär sig leva med det. Kommer fortfarande ihåg hur stolt jag kunde känna mig när jag gick och la mig på kvällen och insåg att det enda jag ätit under hela dagen var 3 digistivkex eller en 100g kexchoklad. Helt sjukt egentligen! Och fan vad man höll på! Jag brukade göra frukost hemma varje morgon för att mamma skulle se att jag tagit bröd och använt pålägg, sen la jag det i en påse och slängde på vägen till skolan. Sket i att äta lunch i skolan och sen sa jag att jag åt middag hemma hos någon polare, alt sa att jag åt ute. Jag fick ju mitt extrajobb redan innan jag fyllt 15 så att jag hade pengar till mat var inget konstigt.

När jag själv insåg att andra reagerade på att jag va smal började jag gå i stora tröjor, jag själv tyckte väl iof att jag va tjock och ville dölja mitt "fett" i dessa stora tröjor, men faktum är att man fick färre komentarer om sitt utseende när man döljde sin kropp.

Det jobbigaste av allt var nog när jag va tvungen att inse mitt problem själv. Min fritidsledare tog tag i mig en kväll och drog med mig in i ett rum. Hon berättade vad hon hade sett under den senaste tiden och poängterade exakt hur jag såg ut, jag hade ingen energi och om jag inte insåg allvaret själv snart skulle jag hamna på sjukhus och ha massa slangar inkopplade i kroppen eftersom mina organ ett efter ett skulle ge upp. Det där med sjukhus bet ganska ordentligt på mig, hatar sjukhus! Har spenderat allt för mycket tid där pga av min höft och alla operationer, sjukhus för mig är kopplat till ren och skär smärta och ångest. Efter det samtalet sökte jag hjälp och fick hem brev, självklart hade mamma fattat för länge sen men hur når man fram till en tonåring som har blivit expert på att ljuga om just sina matvanor? Jag var helt värdelös på att ljuga om allt annat kan jag ju tillägga. Jag tog aldrig tag i det där med hjälpen föresten, däremot fick jag helt plötsligt en massa människor omkring mig som höll koll på exakt allt jag gjorde. Kan säga att dessa människor (de jag fortfarande har kontakt med) än idag håller koll på mig. Låter ganska löjligt faktiskt. Eller så är det så det ska vara, man är inte vuxen bara för att man inte behöver folk som bryr sig längre, kanske tvärtom. Man kanske är vuxen när man lärt sig att acceptera att man alltid kommer att behöva folk runtomkring sig som bryr sig, även fast dom kan vara skitjobbiga ibland...

Aja, ätstörningarna finns iaf kvar, men under mer kontrollerade former. Eller vad man nu ska kalla det. Vet inte om en läkare skulle kalla det för ätstörningar men men. Alla erfarenheter kan vändas till positiva erfarenheter. Jag har använt mig av mina i mitt arbete endel gånger. Dels för att kunna se tecken på att allt inte står rätt till, men också som stöd och förståelse. Det är lätt som vuxen att läsa ur en bok om hur man ska hantera saker och ting men ibland krävs det egna erfarenheter och en helt annan slags empati och förståelse. Jag har vänt mitt till ett perspektiv ur hälsosynpunkt. Vad skadar din kropp, och vad är bra för den? Jag lever verkligen inte efter nåt hälsojippo, men jag har viss kännedom om vad som är nyttigt för kroppen. Jag försöker framförallt trycka på att man ska röra på sig, sen får du gärna äta vad du vill, bara du äter, och finner en jämn balans. Man måste få in motion och träning som en del av vardagen tror jag, att se det som något tillfälligt är bara att ljuga för sig själv. Hellre att du tränar/ rör på dig ordentligt någon gång i veckan än att du hårdtränar 2 månader/år. Jag hårdtränar nu för att jag kan, men om ett tag kommer jag minska ner på träningen också, då blir det kanske gym + någon annan slags träning 2-3 ggr i veckan istället för det jag kör efter just nu vilket är 4 gympass/vecka plus typ pw, simning eller afrodans, beroende på vad jag känner för.

Jahapp, blev ju ett kort inlägg det här. Skulle skriva av mig om att jag va trött och så blev det en novell. Mycket märkligt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har haft ett riktigt kul och sjukt jobbigt träningspass idag innan jobbet.  En av mina kollegor är ju utbildad instruktör, pt och allt möjligt.  Jag brukar iaf träna med henne ibland, och nu har hon börjat hålla i gruppträning för hela personalgr...

    kl 8 hängde jag på låset (kunde inte sova pga storm på terrassen). Kommer in på gymmet, helt dött! Men efter ett tag trillar fler och fler in. Dom ser att man är där. När dom går sen ser dom att man fortfarande är kvar, då får man lite konsti...

Livet rullar på som vanligt. Jobb och träning. Sjukt trött på den här årstiden! Min livsstil har dödat allt festande. För några veckor sen skulle vi ha en ölkväll, drack 5 öl sen höll jag på att svälta ihjäl och blev riktigt trött. Samma sak ida...

Japp, har precis fått en recension av mig själv. Av ingen mindre än en av mina äldre ungdomar som just nu praktiserar hos oss. Jag är tydligen så skadad att om han samlade ihop allt konstigt jag säger och gör, och gör en bok av detta kommer han ...

Är snart gråtfärdig! Har riktigt ont i min armbåge, vila hjälper inte, voltaren hjälper inte. Snarare tvärtom. Det blir bara värre! Har hört av mig till min naprapat nu för att se om han kan göra nåt. Känns i kroppen att jag inte tränat på flera...