Min armbåge håller på att döda min arm. Först fick underarmen ta skit så ena muskeln känns som ett blåmärke. Sen började det ila upp i överarmen.
Det gör tom ont att styra bilen... Kan säga att det inte var en så där jätte mysig känsla efter boxningen idag...

Så, nu har jag kännt efter/ gnällt klart. Imorgon är det säkert bättre :)

21/1-2013...
Exakt 3 veckor efter årsskiftet...

Flera personer skriver statusar på fb om att dra till gymmet, personer som inte tidigare har tränat.
Alla jag känner som redan tränar har tränat idag. Till och med dom som precis börjat.
Idag har även planer och bokningar gjorts inför denna vecka gällande personer som ska börja träna.
Inte nog med det, när jag drar till gymmet efter jobbet är det proppat med människor!

Helt sjukt! Hur kommer det sig att alla vid exakt samma tidpunkt får för sig att lägga in träning i sitt liv? Missade alla att årsskiftet var för 3 veckor sedan eller behövdes det 3 veckors mental förberedelse för att äntligen ta steget?

Självklart är det även idag jag får höra att jag måste vila, kliva bort från vikterna alt plocka bort de övningar som kan belasta skadan jag dragit på mig i armbågen. Alltid är det nåt!
Kände av det förut men som vanligt lever jag på hoppet om att det bara ska försvinna. Jag tillhör inte riktigt den kategorin av människor som känner efter så mycket. Vilket inte alltid är till min fördel. Aja, ska iaf försöka träna så gott det går... :)

Jag vet ju hur mycket ni älskar att höra om min träning, och att läsa mina statusuppdateringar på facebook om när jag är i gymmet osv. Därför är detta inlägg dedikerat till er, med massor av kärlek från mig! <3

Idag var jag inte alls taggad inför att gå till gymmet. Vissa av er kanske tycker att det är märkligt eftersom jag alltid verkar så positiv. Men så är det inte alltid. Livet är ingen dans på rosor men det innebär inte att man är olycklig. Man har inte valt fel arbete vara för att man inte alltid älskar att gå till jobbet. Samma sak med träning. Alla pass är inte roliga att ta sig egenom. Men man gör det för det här är ingen hobby, det är en livsstil. Ett aktivt val gällande sin kropp och hälsa.

Iaf, jag drar till gymmet. Det första jag jag ser är ett par av mina ungdomar och tänkte "fan! aldrig får man vara ledig!"  Men positivt överaskad så visar det sig att dom hälsar och sen fortsätter med sitt, och respekterar att jag är inte fritidsledaren Beccis, utan bara Beccis för tillfället. Jag kör igång, hinner inte komma så längt innan ena ungdomen inte kan hålla sig och måste kommentera mina vikter - "Shit Beccis! Det där är fan mycket!" Haha, så gulligt. Nu var det inte speciellt mycket kan jag tycka men det är kul att få imponera på tonåringarna ibland som inte riktigt greppat det här med kvinnor i gymmet. Sen frågade han om lite råd gällade nån övning, helt okej tycker jag, men han hade väl fan inte behövs göra det mitt under ett set. Ingen hyffs! Hahaha

Aja, nu vidare till det jag ville dela med mig av. Benpasset går bättre och bättre och jag kommer igång bra. Kör mina set och sen lite till, man ska ju aldrig vara nöjd! Sista jag gör är att döda mina rumpmuskler i ytterligare 3 set av höftlyft, nu med lättare skivstång för att verkligen lyckas döda musklerna ordentligt. Det går iaf så långt så att det till slut känns som om jag bokstavligen slitit sönder musklern så totalt att det känns som om jag får ordentligt med inre blödningar i hela skinkorna. Det bränner verkligen ordentligt, men jag slutar inte! Lite mer kan man alltid få ut av en övning. Fortfarande inte nöjd... På men luvan (tränar i tjocktröja), sitter ett tag på huk och stirrar rakt in i en vägg, samlar mig, tänker på andningen, fokuserar, och sen kör jag igen. Nu snackar vi smärta! Men skam den som ger sig!

Nu har jag ingen känsel i dom musklerna, inte så mycket i benen heller föresten. Så, nu vet ni!

Hoppas ni uppskattade mitt inlägg till er, jag vet ju hur intresserade ni är och jag vill kunna dela med mig av min vardag på riktigt. Nu ska jag fylla på mina energidepåer med lite kolhydrater :)

Alltså, det här med styrketräning verkar inte vara min grej. Den här veckan har jag lyckats tappa en 10kg viktplatta på fingrarna och lyckats göra nåt med min armbåge och fått riktigt stora blåmärken över låren. Jag krigar fan inne i gymmet, ingen kan ju påstå nåt annat iaf :) Haha!

Men det va inte det jag syftade på nu. Jag fokuserar mycket på min rumpa (tycker om att pina den) och på mina magmuskler (dom känns bra där under fluffet), och ryggen också (sjukt snyggt med vältränad rygg) och axlarna också föresten (man kan inte ha snygga armar utan vältränade axlar), och där fick vi med typ hela kroppen... Haha, fin fokusering! Skit samma!
Vad händer? Jo, musklerna på vaderna och underarmarna dyker upp istället! Hur fan gick det till? Jag vet ju att jag ägnar lite tid åt de musklerna också men inte speciellt mycket. Men tydligen vill dom också vara med i leken nu. Mycket märkligt...

Har iaf haft 2 vilodagar i följd nu, min kropp har känts rätt sliten. Får se hur det känns under nästa vecka. Om kroppen känns lika sliten efter alla passen igen kanske det är dags för en återhämtningsvecka utan vikter. Man måste tydligen ta hand om sin kropp på olika sätt :)

Har absolut inget vettigt att skriva... Hagge, jag vet att du tycker att det gäller för allt jag skriver... :p

Men iaf, av en händelse så fick jag köra mitt benpass på riktiga gymmet idag och inte i mitt privata gym. Ganska kul faktiskt. Jag brukar köra mest med fria vikter men på gymmet finns det ju massa maskiner :) Jag är iaf mycket starkare än vad jag trodde, eller så gör maskinerna jobbet mycket enklare... Iaf, mellan ett set på en övning kom det iaf fram en man på typ 35-40 år och frågade mig om övningen och vilka muskler den var för osv. Frågade MIG! Lilla jag... Vad fan kan jag om träning? Tydligen tillräckligt... Känns stort! Haha, kanske låter löjligt men det kändes kul att någon vänder sig till mig med sina frågor :)

Tror jag lyckades döda mina ben ganska bra iaf. Tänkte gå på bandet efter jag va klar, men mina ben klarade inte det kan jag säga :) Vi har hiss på gymmet, jag borde ha tagit den ner till omklädningsrummet... Just nu har jag inte så mycket till känsel i benen och rumpan, bådar gott inför morgondagen :D

Hela mitt liv kretsar kring träning och jobb. Jag gör det jag älskar. Jag gör det som får mig att må bra. Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort.

Detta inlägg är därför till er, mina nära och kära. Ni som vill ta åt er gör det, ni som inte gör det behöver antagligen inte ta åt er :)

Sluta klaga på vad jag gör med min tid, min tid är min tid.

Jag vet att jag jobbar mycket, mina arbetstider ser inte ut som era och inte mina arbetsuppgifter heller för den delen. Men jag älskar mitt jobb. Jag är glad över mitt yrkesval och jag brinner för det jag gör, och jag har hamnat på en arbetsplats där jag får utmana mig själv och får utvecklas.

Jag har sedan en tid tillbaka börjat träna seriöst, jag har ändrat mina vanor och hela min livsstil. Jag trivs med det. Jag mår bra varje dag. Jag växer inom mig själv och får gå emot allt jag haft emot mig i mer än hälften av mitt liv. Jag känner mig stark, jag känner mig stolt! Ta inte det ifrån mig, gläds med mig.

Jag behöver inte få höra att jag inte har tid med er, ni kan när som helst följa med mig i min vardag. Det är bara det att ni måste röra på er för att hänga med :)  Vi har samma timmar på vårt dygn.

Jag behöver inte få höra att mina "kvinnliga" former försvinner osv. Jag är stolt över mina resultat och jag känner mig fin.

Jag behöver inte få höra att jag måste "få unna mig någonting". Det är exakt det jag gör, varje dag! Jag älskar kickarna jag får av min träning, Jag älskar att få känna lugnet i min kropp efter alla år av stress. Jag älskar att få känna mig starkare både psykiskt och fysiskt. Jag anser inte att alkohol och onyttigheter är att unna sig någonting. Jag dricker alkohol när jag känner för det, när jag anser att det är vad jag får ut mest av där och då. Jag frossar i godis och fet mat när jag känner för det. När jag har längtat efter det och även där gäller samma som innan, när jag känner att det är vad jag får ut mest av , där och då.

Mina vänner har jag handplockat, valt ut med noga omsorg, och gjort till mig egen familj. Jag älskar er för allt ni är. Utan er hade jag aldrig varit den jag är idag. Ni är fortfarande dom jag värderar högst, och släpper allt för om ni behöver mig, och det kommer aldrig att ändras. Men jag behöver er i min nya livsstil, få mig inte att få dåligt samvete över mina val. Stötta mig, gläds med mig, skratta med mig, gråt med mig, lev med mig. Jag behöver er, jag behöver dock inte de negativa kommentarerna. Det här är mitt val. Det är så här jag vill leva just nu, och förhoppningsvis framöver också eftersom det får mig att må väldigt bra.

Till er som inte klagat, haft åsikter osv osv.

Tack! Jag tror inte ni förstår hur mycket ni har hjälpt mig. När jag har tvivlat har ni pushat på. När jag har tjatat på om allt har ni lyssnat. När jag har varit sämre på att vara närvarande har ni sett till att vara det istället. Ni är ovärderliga! Och jag hoppas verkligen att jag lyckas ge er lika mycket som ni ger mig <3

Haft en riktigt bra dag. Tack vare en bunt chilenare, MYCKET märkligt! Hahaha! Har nog aldrig hänt förut... Vart är världen på väg?! Haha!

Nä men på jobbet har Palle roat mig hela em. Med olika skämt om olika saker och ting...

Det slutade med att jag satt huk inne i köket och får ingen luft för att jag bokstavligen håller på att dö av skratt! De skämten var  så sjukt roliga att jag fortfarande garvar!

Iaf, efter jobbet var det dags för lite cardio med några killkompisar (som av nån händelse också råkar vara chilenare). Känns bra när man ser till att alla (jag och 3 killar) kör ett set mer än vad vi egentligen skulle :) Och sen blev det 20 längder simning för att tillslut softa lite i bubbelpoolen innan det var dags att bege sig hemåt, jag höll på att svälta ihjäl som vanligt...

En bra dag som sagt :)

Har inte riktigt haft tid eller lust att skriva nåt på ett tag. har haft annat för mig helt enkelt. Bla försökt reta gallfeber på alla mina facebookvänner genom att skriva tokmycket nya statusar stup i kvarten. Älskar att reta människor ;)  Hahahaha!

Aja, nyår har varit, jag låg hemma och kollade på film. Helt underbart :) Hatar att fira nyår, inte alls min grej. För falskt för min smak. Alla ska supa skallen i småbitar och lova massa saker inför kommande året, alt gå på fina middagar uppklädda till tänderna. Inte alls min grej. Samtidigt ska man klaga på hur dåligt året som gått har varit och man ser fram emot ett nytt år som ska bli såååå mycket bättre. But guess what... Det är DU som bestämmer hur ditt år ska bli. Ingen annan! Om året har varit skit så är det pga dina val och därav dina koncekvenser. Och visst, man kan vara med om olyckor och dödsfall, men sånt ingår i livet och har inget med året i sig att göra. Så sluta gnäll och gör nåt åt livet istället för att tycka synd om dig själv!

Så, nu har jag fått rensa luften igen ;)

Mitt 2012 var iaf helt fantastiskt! Har haft sjukt kul, många skratt, lite tårar, mycket kärlek och utveckling som människa genom andra människor - tack vare mig själv, mina val, mina misstag och mina lärdomar!

Jag har träffat nya människor som påverkat mig positivt och inspirerat mig. Jag har tagit avstånd från människor som inte längre gynnar mig.  Och det bästa av allt är att det kommer bli likadant 2013 :) 

2012 har även varit ett tungt år då jag förlorat en vän som valde att lämna oss, och några veckor efter förlorade jag min ena morfar, en av byggstenarna som gjort min barndom till något vackert och minnesvärt.  

Men i sorgen föds mer kärlek. Tack alla ni som funnits där för mig under den här tiden <3

Än så länge har mitt år rullat på bra. Träningen går bra :) Mat är det bästa som finns och jag älskar mitt jobb/min arbetsplats/mina ungdomar/ mina kollegor.

Fick en kokbok av mamma i julklapp som jag önskat mig (muskelmat), så nu är det massa matlagning här hemma :) Här är min första paj någonsin :)

På gymmet efter nåt pass förra veckan :)

Börjar känna mig i form nu :) Tänkte skriva att jag aldrig varit så här liten förut men det vore ju en lögn, har ju trots allt varit nere på 43 kg när jag hade som mest ätstörningar. Nu väger jag väl iaf runt 57 kg och det är bla muskler, vilket jag aldrig haft förut :D

Haha, satte ihop en bild på mitt hem till en polare som tyckte att jag hade lite väl mycket grönt hemma. Förstår inte vad han menar.... Hahahaha